Aladdin

Tar en öl eller två hemma på soffan. Fint. Kommer hålla mig hemma på kammarn även på julafton, denna hysteriska sällskapsdag. På juldagen väntar nog träff med tanterna. Är jag konstig? Som att har tröttnat på att åka tåg kors och tvärs och beslutat mig för en jul på egna sofflocket? Det är ingen som lider av det. Är inget fan av julen. Det vet de som läste min förra blogg (undrar vad de gör idag?). Jag bryr mig så jäkla lite om denna "högtid" så ojoj.
Hade aldrig de där stora släktträffarna på julafton som många har, är inte uppfostrad med megajuldyrkan. Vi hade lagomt småskalig jul med familjen, en barrande gran och några klappar. Och två föräldrar som aldrig pratade med varandra. Men jag trivdes. Trodde väl att det skulle vara så föräldrar emellan. Alltså, det var inte bara på julen de inte pratade med varandra, utan alltid. Så här i efterhand har jag väl kommit fram till att det inte är så det "ska" vara. men jag ska väl vara glad att de inte bråkade och slogs i alla fall. Så nä, inen kärnfamiljsjul med gullegull här. Inte då och inte nu . Men det gör inget.
Min söte far skickade mig en Aladdin-ask ända uppifrån snöiga Jämtland. Fick den idag. Det har varit en tradition sen jag var ung. Alltid en Aladdinask i julklapp. Och sen jag flyttade hit ner för 10 år sen så har han skickat en per post. Så söt. Samtidigt har jag det lilla dåliga samvetet som gnager för att jag inte åkte upp. Inte för att far har sagt nåt om det, men ändå Han börjar bli gammal, vem vet hur länge han har kvar liksom? Usch. Mor är nästan lika gammal hon. Men det är en annan sak. Hon kommer aldrig dö. Enkelt. Nä, de bor inte ihop längre, om nu inte detta framgått.

Nån som har en lägenhet i Stockholm jag kan få hyra? Från det ena till det andra.