Gruvar

"I bow down my head... And raise my hand... To form the king's seal!"

Sitter bara och sjuunger lite. Inget att bry sig om. Det ser förfärligt ut här inne. Städa? Njä. Mycket med skolan nu, vettu, finns ingen tid.
Gjorde en liten lista på saker som just nu gör att jag känner mig frustrerad, stressad, ångestproppfull, uppgiven, trött och allt på en gång. Tänker inte dela med mig av listan här, men ändå. Det blev lite enklare att se vad som pågår. Inte så van att vara så här stirrig på alla sätt. Men det hjälpte som sagt. Nu vet jag vad jag ska göra först. En sak i taget. Har ingen lösning på alla grejerna som jag präntade ner, långt ifrån. Men jag vet vilka de är. Ordning och reda.

Har ärvt av min far att gruva mig för allt och inget. Säger man "gruva" utanför Jämtlands gränser? Jag ojar mig och går an om minsta sak som ska göras, och sen är det inte då farligt när det väl blir gjort. Sån är jag. Gruvar mig nåt innerligt för terminsträff och prov. Bär iväg på måndag. Prov i latin med en massa grammatik Kul och enkelt! Eller icke. Distansutbildning, jo just. Måste ju åka 90 mil med tåg lite då och då. Senast i november. Ska det vara på distans, det? Nä man muttrar ju som en kärring för mindre.