Tid

Jag har för mycket tid att fundera på saker och ting. Inget nytt, men nu mer aktuellt än nånsin. Jag kom hem i tisdags kväll, idag är det torsdag. Tänker BARA på att jag vill vara där och på honom och vad han gör och jag glor på klockan hela tiden. Vad väntar jag på? Inte ett skit. Har inte ett dugg att göra på dagarna. Ältar allting i huvudet om och om igen. Måste försöka softa lite, alltså tänka på annat, men hur gör man? I bakhuvudet finns fortfarande tankarna på att det kanske faktiskt blir så. Att vi aldrig ses igen. Ändå. Att han bara sa att allt kändes bättre för att han ville vara snäll när jag var där eller nåt. Äh, det tror jag inte heller egentligen, men när man inte har annat att göra än att fundera så är det lätt att man grubblar in sig i ett hörn. Tankarna lindar sig runt varandra, varv på varv.

Jag vill vara där, jag vill känna mig behövd och omtyckt. Är det så fel? Vill göra nån nytta, få en kram. I måndags och tisdags var jag plastmorsa av rang, gjorde lunch till den lite större och hämtade den lite mindre på fritids. Samt diskade och gjorde fint. Vill inte sitta här ensam och meningslös. I den här lägenheten som jag dessutom hatar. Ångestens högborg. Flyttade ju hit efter att samboskapet med exet gick åt pipan. Det är 5 år sen i höst... Stället har blivit lite av en symbol för ensamhet och elände. Det må låta gnälligt, men det är sant.

Vill att vi ska boka nästa resa, han har semester snart, kanske komma hit några dagar? Eller så kan jag komma och hemmafrua. Jag vill boka, räkna dagar, se fram emot. Samtidigt så vill han ta det lite lugnt och inte bestämma nåt alls, ta en dag i taget.
Jag kan ta en dag i taget om jag måste. Men hade ju underlättat om man hade nåt att sysselsätta sig med.