När man är så ledsen så man drunknar i sitt eget lip, inte ens tar dig till Konsum, inte kan andas, vad gör man då. Ingen att prata med. Den ende som förstår vill inte prata med mig. Hur låter man bli att sticka kniven i sig? Kommer aldrig våga mig på nåt sånt, men jag önskar att jag vågade. Önskar innerligt. Den förra 'katastrofen' är ju inget alls emot den här. Jag förstår inte hur jag ska överleva. "Känns bättre med tiden..." Jo, men det hjälper föga när jag ligger här och kvider och glor på klockan varje minut. Längtar tills jag får gå och lägga mig. Förhoppningsvis sova bort så mycket som möjligt av dygnet. Orkar inte vara så här ledsen, jag orkar inte. Har varit nästan lika förr, som sagt, det tog över två år innan jag var på banan hyfsat igen. Men jag orkar inte det den här gången. Och förra gången är som sagt en bagatell jämfört med denna. Jag orkar inte.