Förvirringen är stor.
Han ville vara i fred. Jag lyckades med detta. I en hel vecka. Bra för att vara mig. Sen kom en ny vecka. Hörde av mig lite lätt. Skriftligt. Sen fick jag ett bryt och ringde, fast jag inte skulle, i fredags natt. Han var full och rätt trevlig, hör och häpna. Trodde inte ens han skulle svara. Klockan var 3 och han var på efterfest nånstans.
Nåt meddelande skickades under lördagen. Inte många. Sen på söndagen hörde han av sig. Utan att jag hade skrivit och tjatat/frågat nåt innan. Första gången det händer på säkert 3 månader. Och sen föreslår han att jag kanske ska komma dit en sväng... Från "lämna mig i fred!" till "ska du inte komma hit?" på mindre än en vecka. Givetvis vill jag åka dit. Men ändå inte. Törs liksom inte. Tänk om det bara blir bråk och stök igen. Eller om han sa: "det finns ju risk att vi drar igång hela cirkusen igen"...
Nu vet jag inget alls.
5 kommentarer:
Så skönt! Ni skyndar långsamt och klokt, kanske? Lovande! Hoppas!
Men det kändes ju inte så långsamt detta. Eller klokt? Jag vet inget alls jag.
Jomen, du har ju hållit dig ifrån att vara stalker, istället gått och grubblat på ditt håll och varit sparsam med att höra av dig och "tjata och ställa krav" (jag menar inte att du gör det, men om den andra är lite avvaktande kanske det kan ses som så?), kanske har han gått och grubblat på sitt håll också? Och nu en öppning, att träffas igen. Tycker att det låter klokt och sansat. Det finns ju något mellan er, hoppas att det kan få fortsätta!
Jag hade dragit! Han verkar labil och vilken tjej vill ha en kille som säger "Lämna mig ifred"???
Nej fy, se ditt värde och gå vidare.
Kram!
/fr Fr.
Med tanke på vad jag gjort mot honom så kan jag förstå det ordvalet.
Skicka en kommentar