Minus

För första gången på över ett år så väger jag under ** kilo! Minus 7 kilo sen i mitten på maj. Det går inte fort, men långsamt.

5

Lördag. Sol och varmt. All jag känner sitter på nån filt och flinar och super. Själv sitter jag ensam i skrubben. Orkar inte med nåt sällskap. Är SÅ ledsen. Känner mig SÅ ensam. Nu har det gått 5 hela dygn utan minsta kontakt med honom. Jag hatar det. Är det så här det kommer vara nu? Jag orkar inte med det, det lovar jag. Han vill vara i fred ett tag. Hur länge är det då? Lipar mer eller mindre hela tiden, tänker bara på honom.

Nu!

Gamla kära Slottsskogen.
Åh, vad jag är less på dig.
Ge mig en lägenhet i Stockholm! Nu!

Knyck

Har motionerat två dagar i rad och använder en så kallad 'app' för att hålla reda på kaloriintaget. Fortsätter jag så här kommer jag i mina skinnyjeans till nyår. Det är länge dit.
Passar på att skriva när jag inte lipar i 100 knyck.

Andas...

Igår den här tiden fick jag ett bryt. Det höll i sig nästan två timmar. Tänker inte få det idag. Verkar vara en varannandagsgrej... Fredag och söndag har varit brytdagar. Övriga dagar innehåller mer jämn apati och lip. Bryten resulterade i att jag ringde honom. Och fick dubbla budskap. Igen. Skitliv. 

När man är så ledsen så man drunknar i sitt eget lip, inte ens tar dig till Konsum, inte kan andas, vad gör man då. Ingen att prata med. Den ende som förstår vill inte prata med mig. Hur låter man bli att sticka kniven i sig? Kommer aldrig våga mig på nåt sånt, men jag önskar att jag vågade. Önskar innerligt. Den förra 'katastrofen' är ju inget alls emot den här. Jag förstår inte hur jag ska överleva. "Känns bättre med tiden..." Jo, men det hjälper föga när jag ligger här och kvider och glor på klockan varje minut. Längtar tills jag får gå och lägga mig. Förhoppningsvis sova bort så mycket som möjligt av dygnet. Orkar inte vara så här ledsen, jag orkar inte. Har varit nästan lika förr, som sagt, det tog över två år innan jag var på banan hyfsat igen. Men jag orkar inte det den här gången. Och förra gången är som sagt en bagatell jämfört med denna. Jag orkar inte.

Final

Jag har bestämt mig. Jag slutar med öl. Och alkohol i alla former. Det har blivit för mycket. Jag har förstört så mycket fint på grund av mitt usla ölsinne. Jag är inte beroende, tror jag, men bättre att sluta innan man blir det. Jag skulle ha gjort det för ett år sen. Om inte tidigare. Innan jag lyckats förstöra det finaste jag haft. De senaste fem åren har kantats av fyllor och bakfyllor och ångest och ånger. Nåt att sträva efter? Nja. Så nu är det nog. Punkt. Slut. Drack min sista öl i söndags. En mycket trevlig kväll. Det får vara den stora finalen. Jag ska börja må bättre. Synd bara att det krävdes ett totalhavererat förhållande för att jag skulle fatta. Att jag måste må bättre. Men idioten inom mig vägrar som vanligt ge upp. På nåt vis SKA det bli vi igen. Vi har ändå vår grej. Det ska gå. Kanske inte den här veckan, men jag ger mig inte. Korkat? Kanske.

Igen

Ensam jävla skitkväll. Han vill inte ha mig längre. Igen. 

Öl

Jag står som bäst ut med livet efter typ 6 stora öl. Då är jag som bäst. Synd det går över så fort. 

/alkis? jag?

Sån extrem ångest. Aldrig varit med om maken. Vet inte var jag ska ta vägen. Kan knappt andas. Hjälp.