Vrak

Ingen bra dag idag. Sämre än vanligt. Skyller på underliga piller och att det är söndag. Hatar söndagar. Ångest deluxe. Efter att han uttryckligen bett mig att "hör aldrig av dig igen!", så skriver han ett surt fyllesms natten mellan torsdag och fredag. När jag åtminstone börjat förlika en pyttesmula mig med tanken på att vi inte kommer höras/ses mer, så hör han av sig lite surt. Helt i onödan. Gör sig påmind. Direkt fick jag den välbekanta otäcka känslan i maggropen. Samma känsla jag haft nästan i ett år så fort jag sett att han smsat eller mailat eller liknande. Usch. Det är ingen lek det här. I alla fall inte när man är ett vrak och inte tar sig ur det.